Lets get drunk and forget the world for a while

Jag vete fan vad det är för fel på mig nuförtiden :/.

I skolan har vi relativt mycket som händer nu framöver; 
- Redovising engelska på torsdag
- Punktlista historia på fredag
- Redovsining historia på måndag
- redovising på msk snart
- Debatter på svenskan
- Prov snart på engelskan
- bilder till fotografisk bild
- och massa andra små uppgifter här och var, plus läsa svenska bok o göra uppgifter på den
- plus annat som jag ännu inte gjort som är sent. 
- matte som jag har problem med
 
Jag får seriöst ångest. Och jättedåligt samvete. Vil bara krypa in någonstans och stänga ute världen för en stund, för att kunna komma tillbaka på g igen. 

Mina vänner säger alltid att jag gör allt som ska och oftast lämnar i tid m.m., och ja, det är sant, men hur kul är det att få höra det ett par gånger på en skala? 
Är så jäkla trött på allt och känner att jag inte räcker till för allt jag måste ha gjort. 
Det känns som om jag blir mer och mer deprimerad ungefär och mitt humör blir sämre och sämre fast jag kan hålla en mask i skolan.

Inte hjälper det heller att vad jag än gör så är det inte okej. Jag får aldrig de betyg jag strävar efter och kan med största sannorlikhet säga att jag aldrig kommer få de betyg jag vill ha i de ämnena jag arbetar som mest i. Hur kul är det att gång efter gång bli nerslagen av ett jävla betyg på ett jälva pappar som jag lämnat in och jobbat röven av mig? Tillsist hamnar man var jag är nu; och det är att man inte orkar för man hittar ingen motiviering. 

Jag hittar nada motivering från något, och samtidigt som jag inte orkar bry mig om läxorna, om något får jag mer och mer ångest över att inte göra klart allt i tid, över att inte mötta mina och lärarnas förväntningar men det jag får mest ångest över är att jag aldrig kan göra bra nog. 

Något jag verkligen hatar är när mina vänner säger att jag är jätteduktig i skolan när det inte stämmer. De går efter inlämnade uppgifter, o ja kanske jag är bra på att lämna in, fan vet jag, men att få höra från dem att jag är jätteduktig stör mig sjukt eftersom det inte är sant.  Jag vägrar dra upp mina vänners betyg på bloggen, just sayying, men fast jag lämnar in mkt och i tid och de kanske lämnar in sent och sånt får de ändå sjukt mkt bättre än mig. 
Och nej jag är inte avundsjuk över det; sjukt glad för deras skull jue, awesome att få bra betyg. 
Men sen att dessa personer kan klassa ner sig själva o försöka gå med du är mkt duktigare mm, det kan göra mig sjukt irriterad och arg. vad fan typ, de vet att de får bättre än mig, o ändå klassar de ner på sig själva? vad fan, om de e dåliga vad är jag då? 

Detta är inte första gången liknande perido kommit, att jag inte kan hitta motivering eller något, men aldrig har den varit så här lång. Seriöst jag vill bara köpa alla alkohol jag kan hitta och dricka mig stupful, bara för att komma ifrån allt, bara för ett tag. bara för att få den pausen jag och min kropp behöver för att sedan kunna komma upp på benen igen...om jag kommer upp igen. 


mone o jag snackade tidigare idag om personliga inlägg, o att perosnligt är att man skriver ner känslor. om detta inte är personlig vet jag inte vad det ordet betyder längre. 
Varför jag klickade på publicera och inte taggit bort detta vet jag inte.